1994 var året då er enträgne skribent för första gången möttes av ren skräck i spelform. Och det var inte Nitemare 3D. Det gamla gryniga sunk-FPS:et kunde möjligtvis skrämma upp den lille snorvalpen, men det krävdes ett spel av annat virke för att försätta fjanten i ett tillstånd av panikartad, adrenalinstint vansinne och fasa. Spelet i fråga var en demo-version av Alien Breed: Tower Assault.
Det var det tredje spelet i Alien Breed-serien från Team 17, som idag nog är mest kända för sina ballistiskt inriktade maskmördarspel. Alien Breed var för sin tid de absolut bästa Aliens-spelen, utan att ens vara licensierade Aliens-spel. Det sades givetvis aldrig rakt ut, men vem som helst kunde nog räkna ut varifrån inspirationen kom för att springa runt i klaustrofobiska gångar och skjuta Giger-aktiga rymdmonster.
Så här såg det ut:
Vänta lite nu. Blev jag skrämd av det där spelet!? Det ser ju bara ut som en futuristisk Gauntlet-klon? Ska det vara något att vara rädd för? PFFFFT!!!
Tower Assualt handlar hur som helst om hur du får i uppdrag att undersöka en rymdkoloni som skickat ut ett nödanrop, varpå de sedan slutat svara. Vem som helst som sett någon form av science fiction på sin televisionsapparat kan således räkna att att avföringen träffat fläkten, och att det är dags för vaktmästaren att städa upp. Inga problem.
Nu ska vi allt kliva in i den här övergivna rymdkolonin och visa vem som bestämmer, kom an bara era små kletiga rymdfjollor...
AAAAAAAAAH!!! Kroppar! Så många kroppar! Så mycket blod! Den... Den äter på honom! DEN ÄTER HONOM OCH JAG HÖR SMASKANDET!!! Ät bly! Dö era förbannade kräk! Dööö dööö dööö!!!
Snart slut på ammunition? Vad då snart slut!? De ... DE KOMMER JU UPP UR GOLVET! Spring! SPRING FÖR ALLT DU ÄR VÄRD! DE ÄR ÖVERALLT! AAAAAAAAAH!!!
Just det. Ungefär så kan den där skräcken sammanfattas. Det börjar någorlunda lugnt och fint med en snygg vy över ett kraschat rymdskepp. När man väl letat sig in i rymdstationen möts man av lemlästade kroppar och ständigt växande horder av aggressiva xenomorphliknande rovdjur. Det där krasande ljudet när monstren tar sig en liten munsbit från ett närliggande kadaver är mer än tillräckligt för att sätta skräck i en liten pojkspoling. När de sedan angriper från alla håll och kanter samtidigt så ligger adrenalinet på topp. Och vi ska inte ens tala om när strömmen går, och det enda du ser är den lilla kon som lyses upp av din ficklampa.
När jag kör igång spelet idag och än en gång hör de underbara ljudeffekterna som bryter tystnaden på den dödsdömda kolonin blir jag bara påmind om vilket fantastiskt häftigt spel det här verkligen var. Upplägget ter sig rätt simpelt. Ta dig igenom den labyrintliknande kolonin, samla nycklar för att ta dig framåt (eller skjut sönder dörrarna och slösa bort värdefull ammunition) och glöm inte att plocka upp pengar som kan spenderas på nya vapen via de datorer som finns utspridda på basen.
Det hela komplicerades dock av att man nästan alltid kunde välja mellan flera olika vägar för att ta sig vidare, vissa mer lämpliga än andra. Dessutom kunde man spela två spelare samtidigt. Paniken blev inte mindre för det. Glädjen blev dock givetvis dubbel.
För en tid sedan testade jag en av de remakes som släppts på Xbox Live Arcade, och kan bara säga att besvikelsen var total. Xenomorpherna har bytts ut mot generiska, stereotypa och dödstråkiga standardmonster som saknar all förmåga att frammana någon form av känslomässig reaktion, och all form av fasa är som bortblåst. Det är visserligen inte underligt, med tanke på att folk är betydligt mer bajsnödiga när det gäller licenser nuförtiden, men det är lik förbannat synd. Tack och lov kommer originalserien alltid att finnas kvar, Alien Breed kommer alltid att vara den bästa varianten av Aliens - The Game vad mig anbelangar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar