Spel, sprit och specialbyggda boxar

Flitens lampa brinner hos den gode doktorn. Visserligen på sparlåga, men varför begära mer än så? I ärlighetens namn har det stått rätt stilla under veckan, bortsett från att undertecknad blivit färdig med den bärbara hosting-stationen.

Det är fantastiskt vad man kan åstadkomma med en portfölj och lite skumgummi. Allt verkar hålla sig på plats, och datorn har mirakulöst nog inte begått digitalt självmord riktigt än. I nuläget är den kapabel att vara värd åt Team Ops-matcher, skriva ut poängresultat (till pdf, dessutom!) samt leka tidsinställd bomb, för de gånger man känner att det är dags att spela Counter Strike i verkligheten. Förslagsvis inte på någon allt för allmän plats, eftersom farbror blå nog inte ser med blida ögon på att man placerar ut bomb-replikor till höger och vänster. De bör rimligtvis ha blivit lite extra bajsnödiga på den punkten sedan ett visst helikopterrån.

Under dagen har jag även så smått börjat pyssla med att bygga om Super Soaker-geväret till ytterligare en långdistanslaserbössa. Min andra Virtual Paintball-lins bör nog kunna se till att den håller jämna steg med det förra geväret.

Insidan har gott om utrymme för elektronik, när man väl rensat ut all vattenskvättmekanik. Vad som suger är dock att den saknar avtryckare, vilker jag starkt misstänker kommer bli ett eget litet helvete att bygga dit. Nåväl, den dagen den sorgen. I nuläget ser det dock ut som att linsen kommer kunna passa fint, efter lite mer hårt arbete med den elektriska slipen.

Jepp, hela åbäket får plats i den ordinarie pipan på ett synnerligen tillfredsställande sätt. Dock kommer projektet i vanlig ordning att kräva sin beskärda del av hårt slit och svett, då det ju är lika roligt varenda gång som man ska försöka montera fast en sensorkupol och koppla ihop suspekta kretskort. Tvi fan, varför jag sådant här!?

Utöver dessa små projekt går det trögt på laserfronten. Förra möjliga speltillfället gick om intet på grund av fylla och erotiska folksagor från Ryssland, men förhoppningsvis bör jag kunna styra upp något lämpligt till valborgsmässoafton, om det skulle falla sig så att det gamla lasergardet befinner sig i närheten. På datorspelsfronten har det gått ungefär lika trögt, kanske främst för att undertecknad helt tappade suget då den nyupptäckta godbiten Rogue Trooper visade sig ha en fantastisk, spelmördande superbugg som gjorde det omöjligt att ta sig förbi en viss bana utan att fuska. Således utsattes sagda spel för en virutell defenestrering, och jag blev sittande i det där läget där man verkligen vill spela något, men inte har en förbannad susning om vad.

Efter en längre period av fundersamt fradgatuggande lyckades jag så småningom komma mig för att börja spela något igen. Något nytt? Så fan heller, fint folk kommer sent, och jag är jävligt fint folk. Ytterligare en fylla ledde till att gamla skräckspel kom på tal, varpå er ödmjuke skribent insåg att det är dags att få tummen ur och spela Resident Evil 4.

Till saken hör att jag knappt rört ett Resident Evil-spel sedan någon gång i forntiden då jag försökte undvika att kissa på mig framför mitt gamla Playstation. Delvis på grund av att det är ett allmänt vedertaget faktum att Doktor Laser inte kan lösa pussel under press, men också delvis för att jag inte riktigt tilltalats av temat i några av de senare spelen. På den punkten har jag föredragit Alone in the Dark-serien. Sunkiga spel, förvisso, men istället för onda företag som bygger zombies i källaren så har vi att göra med Lovecraft-luktande detektivarbete och uråldriga monster.

Vad som således gör att jag vill spela Resident Evil 4 är till stor del tack vare scenario-bytet. Nog med zombies och underjordiska forskningskomplex, istället blir man dumpad i en isolerad inavlad spansk landsbygdshåla som för tankarna till såväl The Shadow Over Innsmouth som The Texas Chainsaw Massacre...

Att de styltiga Resident Evil-kontrollerna fått en ansiktslyftning är ju inte direkt ett minus heller. Undertecknad kommer alltså ägna våren åt att vara sen till festen och skita ner sig av stress och fasa framför sagda gamla spel, antingen tills jag tar mig igenom det, spelet buggar ur, eller jag hittar något vettigare att ägna mig åt. Som laser, exempelvis.