söndag 29 maj 2016

Litteratur för soffcowboys och hobbyhistoriker

Mitt vilda västern-nörderi fortsätter, och det är inte enbart för att jag fick ta del av en artikel om Fort Kodiak uppe i Bjärtrå. Det faktum att jag suttit och plöjt igenom avsnitt av den gamla 50-talsserien Wagon Train har ju gjort sitt till också. Huvudskurkar i det här dramat torde dock vara de två böcker jag just läst färdigt, efter många om och men. Först och främst är det Alf Åbergs Svenskarna under Stjärnbaneret, som behandlar de migranter och svenskättlingar som stred i det amerikanska inbördeskriget 1861-1865 - en period som intresserat mig ända sedan jag spelade North & South på NES som liten parvel. Och folk påstår att TV-spel är slöseri med tid...

Boken ger, förutom en allmän översikt över krigets upptakt, förlopp och konsekvenser, en inblick i en rad svenskar och svenskättlingars öden och äventyr under den här tiden. Omkring 3000 svenskar deltog i kriget, de allra flesta på nordstatssidan. En intressant detalj är att det inte bara rör sig om migranter och deras ättlingar. Konungariket Sverige, som officiellt inte hade varit en krigförande nation under närmare 50 år, utnyttjade, jämte flertalet andra europeiska länder, konflikten för att ge sina militära officerare faktisk krigsvana. Unionen, som led brist på just utbildade officerare, var inte sena att erbjuda karriärmöjligheter för europeiska militärer.
Boken innehåller så klart även en hel del foton och illustrationer från perioden.
Det är en intressant bok, och den uppmuntrar till vidare studier i ämnet, i synnerhet om man har intresse för släktforskning och vet att man har Amerika-migranter i släkten. Som nitisk lokalpatriot kan jag inte minnas specifikt att några Alfta-ättlingar nämns vid namn i boken, men däremot ägnas några stycken åt Bishop Hill-regementet; och den som känner till sin Hälsinge-historia torde vara medveten om att en ansenlig mängd från trakten följde Erik Jansson över Atlanten, till Illinois där han senare grundade just Bishop Hill.

Ett slitet skyddsomslag som nog tyder på mer än en genomläsning genom åren.
Den andra boken som jag tagit mig an är James D. Horan och Paul Sanns Vilda Västern i ord och bild, från 1954. Ett digert verk som försöker ge en mer uppriktig bild av 1800-talets desperados och lagmän, än vad äventyrsromanerna och filmerna visade. Den lyckas rätt hyggligt med sin uppgift i att berätta om dessa ofta tragiska men ändock intressanta levnadsöden, utan att glorifiera dem. Dock anar man ett visst mått av beundran hos författarna när de skriver om legendarer som exempelvis Butch Cassidy eller Wild Bill Hickock.


Bokens översättning till svenska lämnar en del att önska, men det hela blir lättare när man helt enkelt accepterar att någon tyckte att "sexpiping" var en vettig motsvarighet till engelskans "six shooter". Hur som helst får man läsa om alla giganterna, såväl de kraftigt överdrivna myterna om dem som de verkliga människorna bakom. Har man intresse för vilda västern så är den här boken ett måste, om inte för texten så för den fantastiska mängd fotografier man samlat mellan dess pärmar.


Det är svårt att inte romantisera erövringen av den amerikanska västern. Det finns något vemodigt över att läsa om hur myndigheter och bolag steg för steg utökade sitt grepp om ett laglöst land. På samma gång som det säkerligen innebar en ökad trygghet för människor som bestämt sig för att verka inom lagens råmärken, så är det en berättelse om hur redan mäktiga personer och institutioner befäste sitt grepp om ett område dit människor tidigare begivit sig för att klara sig utan dem.

Fascinerande läsning är det, hur som helst, och har man minsta intresse för vilda västern så är det i det närmaste en skyldighet att jaga reda på ett exemplar av den här boken. Det var allt jag hade för den här gången. Dock kan jag avslöja att jag är långt ifrån färdig med mina vilda västern-inlägg, bland annat händer det saker på Cowboy Airgun Shooting-fronten, men den karamellen suger jag på ett litet tag till. Tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!

2 kommentarer:

  1. "Sexpiping"? Wow. Översättaren vet alltså inte vad en "pipa" är i sammanhanget skjutvapen. Ja, han beslöt i alla fall inte att dryga ut texten med 200 extra sidor som Ortmark gjorde med LOTR... :-D

    SvaraRadera
  2. Antingen det, eller så förutsatte vederbörande att var och varannan bandit sprang runt med peppardos-revolvrar. Tack och lov försökte man sig inte på någon översättning av begreppet "manhunter", det hade troligtvis slutat i någon, betydligt värre, språklig katastrof.

    SvaraRadera