fredag 29 juli 2016

Skytteglädje och kolsyredrivna handkanoner

Efter en vända till södra Norrlands hälsingska urskogar så har undertecknad så slutligen fått härja loss obehindrat med arsenalen av luftvapen med vilda västern-tema. Eller ja, obehindrat och obehindrat, sexskjutarna behagade krångla, men den ena reparerades på plats, och den andra fick en provisorisk reservdel som gjorde att den åtminstone fungerade, även om den såg ut som en kasse skit.

Farsgubben fick feeling när jag släpade hem en hel uppsjö av plinkingvänliga skjutjärn, och snickrade ihop såväl ett hagel-mål som ett duellträd. Utöver dessa hemmabyggen så hade jag knatat in på Teknikmagasinet och köpt ett självåterställande stålmål för luftvapen. Pistolerna var visserligen lite för klena för att det skulle fungera hundraprocentigt, men man såg och hörde onekligen när man träffade.

För geväret fungerade målet dock kanonbra. Varje träff följdes av en ljudlig klang, och en måltavla som snurrade runt och försvann. En sista träff på den översta måltavlan såg till att målen trillade ned och blev synliga igen. Helt klart ett bra köp, även om jag skulle uppskattat att få med fler klistermärken för själva målen, eftersom de slits ut rätt fort och blir svåra att se, särskilt på längre avstånd.

Geväret ja, det förtjänar faktiskt några fler ord. Jag kunde ju självfallet inte lägga band på mig, och köpte ett Walther Lever Action till nedsatt pris - vilket i sammanhanget fortfarande innebar en rätt saftig summa, kalaset landade på en kostnad en hyfsad bit under 4000 kr, vilket ju ändå får ses som ett kap när jag sett vissa kränga den för närmare 6000 spänn. Att lägga de pengarna på ett luftgevär som inte är ämnat för seriös tävling kändes förvisso en smula tveksamt, men så fort jag fått det i nävarna, laddat det och skjutit några serier så insåg jag att det var värt varenda slant.

Precisionen är det absolut inget fel på. Så fort man lärt sig vilket avstånd de olika stegen i riktmedlen är menade för så har man inga som helst ursäkter för att man missar. Med stöd hade jag inga problem att träffa målen (som väl har en diameter på omkring 5 cm) på 25 meters avstånd. Längre bort än så provade jag inte, eftersom jag vid det läget knappt kunde se målen med öppna riktmedel.

Istället för vanliga 12g kolsyrepatroner så laddas Walther Lever Action med en 88g kolsyretub. Till en början var jag lite skeptisk till detta, eftersom det innebär att jag behöver hålla mig med ytterligare en extra form av drivmedel, men så här efteråt kan jag bara finna en nackdel med det; det går åt en förbannat massa ammunition. En tub räcker nästan för att ta sig igenom en hel burk med 500 diaboler. Vid de sista 50 skotten är det dags att ge sig, då den tappar tryck och de börjar sjunka. Mitt förslag till riktlinje är således; när du ser botten på burken, byt tub.

Walther Lever Action är helt enkelt förbaskat rolig att skjuta med. För många kan det här vara det närmaste man någonsin kommer att skjuta med en Winchester 1894, och bara det är anledning nog att skaffa den om man är en western-fantast. Har man dessutom ungar och vill lära dem skytte och vapenvett så är detta gevär ypperligt. Precisionen kan definitivt mäta sig med fjädergevären och -pistolerna, och den yngre skytten kan fokusera på det faktiska målskyttet istället för att trötta ut musklerna med brytomladdningar (jag tittar på dig, Gamo P900).

Men nog med lovord om Walther Lever Action, vid det här laget kanske någon undrar hur westernskytte med luftvapen ser ut och går till. Utlovade inte Doktor Laser en film, dessutom? Jo, det gjorde han. Jag tog visserligen aldrig tid och räknade poäng, men jag lyckades få ihop alla moment till slut. Håll till godo, här är en video på undertecknad och undertecknads fagra akterdel som ägnar sig åt ren jävla skytteglädje.


Avslutningsvis måste jag även uppge ett litet hurrarop eftersom någon tillverkare uppenbarligen insett att det finns en luftvapenmarknad för westernreplikor. För ungefär två veckor sedan tänkte jag för mig själv "det är riktigt kul att man gjort en kolsyredriven Colt Peacemaker, det vore roligt om man även gjorde en variant av Smith & Wessons Schofield, det är ju en klassiker det med...". I tisdags upptäckte jag att den här just kommit. Jag beställde så klart en direkt, och fick hem den idag. Kan knappt bärga mig inför att få provskjuta rackaren. Just nu är dock det största problemet att ha plats för alla skjutjärn, så jag måste börja jobba på en vettig förvaringslösning.

Det var allt för den här gången, tills vidare säger jag auf Wiedersehen. Äh, stryk det. Vi säger YEEEEE-HAAAAAAAAW istället!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar