tisdag 15 november 2016

Plastwestern och airsoftsmide

Eftersom både det regelbundna rollspelandet, liksom datorspelandet, ligger i någon sorts träda så lägger undertecknad istället allt sitt krut (hö hö) på westerngrejen. Det är måhända det kvasidepressiva novembertillståndet som spökar, och som gör så att man inte har någon lust att ta sig för något, samtidigt som man är understimulerad just eftersom man inte tar sig för något. Hur som helst råder jag i nuläget bot på detta genom att ge min samling av westernrelaterade luftvapenprylar en rejäl överhalning.

Närmare bestämt har jag bestämt mig för att få lite enhetlighet på en del av prylarna. Tidigare har jag ju påpekat att mitt intresse för airsoft varit en smula svalt, men jag har ändrat åsikt i den frågan. Framför allt var det tanken på att använda paintball-kulor i kaliber 6mm för att köra vilda dueller och shootouts tillsammans med kamrater med samma typ av bristfälliga omdöme som en själv, som fick mig att ändra ståndpunkt. Att dra på sig tidsenliga kläder och ge varandra blåmärken tedde sig helt enkelt mer underhållande än att bara skjuta på stillastående mål. Dessutom insåg jag att det ju faktiskt finns stålkulor i kaliber 6mm, vilka torde fungera nog så bra för vanligt målskytte, varpå jag inte längre såg någon anledning att hålla mig fast vid enbart de tidigare 4,5 mm-stålrundkulekastarna.
På plussidan så har jag ju dessutom redan två för ändamålet tämligen trevliga hagelgevär, så i utrustningsväg är det mest en fråga om att skaffa några sexskjutare och måhända en bygelrepeter eller två.

Så ståtliga ska vi känna oss!
Då kanske någon frågar sig om jag inte måste börja om från början med revolverinköpen, då jag hittills bara skaffat varianter för 4,5 mm? Föga. Det visade sig nämligen att Umarex-revolvrar, och deras släktingar, som alla verkar komma från samma tillverkare i Taiwan, använder sig av i grund och botten samma innerpipor. Att sålunda slakta en bättre begagnad Dan Wesson-revolver i airsoftutförande, och flytta över dess 6 mm-pipa till min Schofield-revolver var en tämligen lätt match, sånär som på att packningen som sitter mellan pipa och trumma behövde filas till lite.

Airsoft-Dan Wesson + Stålkule-Schofield = En för tillfället helt unik airsoft-Schofield.

Planen är alltså att utsätta min Umarex Peacemaker för samma behandling och ge även den en airsoftpipa. Ett par puffror till (bland annat siktar jag på den nya kavalleri-modellen av Peacemakern med längre pipa), sedan har jag nog fler skjutjärn än vad jag har villiga deltagare...

Dessvärre visade sig de paintball-kulor jag kommit över suga träck ur en slang, så just den detaljen får ligga på is tills vidare.

Föga imponerande resultat från ca 3 meters avstånd. Inget splatter, men fina hål i pappen.
Men att köra hårdföra airsoftmatcher med westernvapen är jag tämligen peppad på - förutsatt att jag kan övertala några likasinnade att gå med på dumheterna. Ännu mer sugen blev jag när jag upptäckte att det finns grupper av franska och brittiska entusiaster som verkligen gått all-in vad gäller det konceptet. Nu har jag inte fullt lika grandiosa ambitioner själv, men att få ihop runt fyra-fem skallar och tävla i klassiska dueller såväl som små scenarion av typen capture the flag vore inte helt fel. Givetvis iförda lagom överdrivna cowboy- och desperado-utstyrslar. Att hitta någon lämplig plats att spela på är måhända ett större bekymmer, men någon närliggande paintball- eller airsoftbana torde vara öppen för tanken. Om inte annat kan man kanske till och med rekrytera några fler stackars deltagare den vägen.

Jepp, den nivån kommer det att ligga på. Om någon har idéer, förslag eller helt enkelt bara känner för att haka på i den nya folkrörelsen så lyssnar på jag uppmärksamt. Tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar