En läderklädd skönhet i sina bästa år

Snabb uppdatering den här gången, mest för att uppvisa någon form av livstecken. Slutligen har det hänt. Min besvärligaste revolver, Crosman 1861 Shiloh, slipper äntligen gå naken. Jag har med andra ord hittat ett hölster passar, och som dessutom inte kostade skjortan. Det var en aning otippat, eftersom det i slutändan rör sig om ett rätt ordinärt hölster, egentligen gjort för att hänga i en klassisk Hollywood-rig, eller Buscadero-rig som de också kallas. Det vill säga den där varianten som säljs i var och varannan butik med en vilda västern-sektion, och som ursprunligen gjordes för att filmstjärnor skulle kunna se stiliga ut och dra snabbt på vita duken.

Nu går det hur som helst att bära puffran med lite stil, även om den kanske sitter en aning väl tight i hölstret. Det innebär också att man kan bära den bekvämt och respektabelt i en CAAS-omgång, istället för att ha den sådär skurkaktigt nedstoppad i bältet (vilket väl skulle vara tämligen otillåtet i riktig Cowboy Action Shooting, men kom igen, nu är det Cowboy Action Airgun Shooting, det är nytt och originellt och ungdomligt! Oh, yeah!).

En annan glädjande nyhet är att Crosmans Remington 1875 äntligen släppts på marknaden. Eller ja, ett antal släpptes, som sålde slut på ungefär fem minuter, men det var kul så länge det varade. Hur som helst ska jag ha tag i en, så enkelt är det. Vidare har jag ett och annat litet pistolprojekt på gång i pipelinen, men det tar vi när de kommit igång.

Avslutningsvis måste jag bara skryta en smula och säga att jag nu blivit med brännvinskrus. Det innebär att jag kan dricka min Evan Williams som det var menat, som en jävla bonnläpp.